Vad är det som folk är så rädda för? Om man inte förstår varför kan man inte fråga? varför denna tabu?
Att ha ett barn med ett neuropsykiatriskt funktionshinder innebär en mängd utmaningar, om man bortser från strävan efter en någorlunda fungerande vardagssituation hemma skulle jag säga att omgivningens oförstånd är den största. Att inte förstå eller att inte vilja förstå, vad är det man är rädd för? Och skulle man nämna ordet ADHD eller autism så tystnar folk, man riktigt ser hur det kryper i dom...
Jag har hela tiden varit öppen med min sons funktionhinder, det är inget att skämmas för - genom att inte prata öppet om det medverkar man ju till att det blir ett tabubelagt ämne.
Min sons funktionshinder innebär att han tänker annorlunda, han fungerar annorlunda, MEN det syns inte! Det allmänna uppfattningen är väl som sådan att om ett barn har ett NPF räknas inte detta som ett funktionshinder eftersom det inte syns...man är bara bråkig, stökig och omogen, annat hade det varit om barnet suttit i rullstol.
Kan väl också tillägga son nummer två också är på väg till BUP för utredning, på grund av vissa svårigheter som framkommit under de senaste månaderna, det blir dock ett senare inlägg!
Slutligen vill jag tillägga att hur jobbigt det än är att ha barn med dessa funktionshinder, hur mycket tid, energi och kraft det än tar är jag omåttligt stolt över mina underbara, kreativa och goa ungar!
http://www.hjarnfonden.se/diagnoser/autism__25
http://www.hjarnfonden.se/diagnoser/adhd__20
Du ska absolut vara stolt över dina barn. Barnen är de finaste vi har och det kommer aldrig att förändras. Jag förstår hur du känner och tänker, tyvärr går det inte att ändra på folks sätt att tänka hur mycket man än skulle vilja, fega människor inget annat.
SvaraRaderaNej det är väl så, tyvärr, men den här trångsynta attityden hos folk gör mig så vansinnigt frustrerad!!! Jag förstår verkligen inte vad dom är rädda för...
SvaraRadera