Har haft en fullkomligt värdelös dag idag, hemsk, meningslös, ångestframkallande...ja allt man kan komma på och lite till...
försäkringsbolaget krånglar och förpestar livet för oss, inte nog med inbrott i bilen och stor del av bagaget stulet, näää det räcker inte, krångla lite till så kan vi gå barfota till jobbet på måndag också, bara för att jag inte hamstrar på kvitton från januari!
Sedan har vi sonen, den rara goa söte sonen, med humörsvängningar som inte är utav denna värld...ena stunden sjunger och dansar han, nästa försöker han ta sönder möbler, tar stryptag på sin syster, eller kastar sig på golvet i hemska raseriutbrott...och vad gör vi då?? Vad ska vi göra? Vad händer när orken, kraften och allt det glada försvinner??
Jo det blir 1000 gånger värre. Bara för att jag inte orkar eller har tålamod att sätta mig ner med honom, förklara lugnt och stilla, att förbereda honom, att låta bli att höja rösten då helvetet brakar lös, att inte orka med de ständiga nyckerna vid matbordet. Vad händer då? Jo man ryter i, man tycker att visst kan du äta den potatisen, man tycker att han vet bättre än att slå på sin 6 år yngre bror, och vad kommer för gott ur detta?
INGET du har bara ännu ett 3 timmars hysteriskt anfall att styra upp. Och det är ditt eget fel, det är du själv som orsakat detta genom inte visa något tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar