Tanken med denna blogg var i alla fall från början tänkt till att kunna skriva av sig lite om hur livet hemma hos oss fungerar/inte fungerar med tanke på äldsta barnets funktionshinder och den långa väg vi kämpat oss fram på för att ha det så bra som vi faktiskt har idag.
Benjamin har i alla fall de senaste månaderna haft en tilltagande huvudvärk, eftersom han inte säger ifrån och tar en alvedon blir den till slut så kraftig att han kräker hela kvällen och är helt dåsig och medtagen dagen efter. Detta har lett till att han börjat vara borta en hel del från skolan - vilket inte heller är likt benjamin.
För två veckor sedan kom denna huvudvärken i vanlig tur på kvällen, och på morgonen vaknade han med magsmärtor och hög feber, efter ett besök på akuten misstänkte de blindtarmsinflammation och la in honom på barn. Där låg han i två dygn, magsmärtorna gav med sig och tydligen kan det vara så. Försökte få någon klarhet i vad vi ska göra med hans huvudvärk, men sjukhuspersonalen ville ej kännas vid detta utan hänvisade till habiliteringen - som i sin tur skulle hört av sig för 5 veckor sedan men har fortfarande inte gjort det. Min stackars 9åring har alltså tilltagande migränliknande huvudvärk som kommer oftare och oftare, han missar skolan och mår mycket dåligt, men ingen vill ta tag i det! Efter kvällens incident har jag fått nog, det blir ett samtal till Hab på tisdag morgon, tänker inte de göra något så får jag väl vända mig till hans läkare på vårdcentralen!
Det som hände i kväll, och tanken med inlägget:
Benjamin och bästa kompisen edward som har hängt ihop i 4 år bestämde sig för att de ville övernatta hos någon av dem, sagt och gjort, ett samtal senare med mamman louise och det var bestämt, söndag till måndag skulle benjamin sova över hos Edward! De var lyriska bägge två och packning har pågått sedan i torsdags kväll! Gud vad han har sett fram emot detta!! hela dagen har han tjatat och längtat.
Och så, 5 över 9 på kvällen ringer kompisens pappa och berättar att benjamin kräks och är jätteledsen. Skyndar mig dit, och mycket riktigt har benjamin jätteont i huvudet och bara kräks! Benjamin gråter, edward gråter, det var nästan så både jag och edwards mamma fällde en tår, så ledsna de var, de har planerat detta så länge och tyckte det skulle bli så kul! Då riktigt skär det i mammahjärtat, denna besvikelsen, stackars killar!!
Vi bestämde att boka om övernattningen så fort det passar, men det spelade ingen roll, hela vägen hem rullade tårarna nerför kinderna på en otroligt besviken pojke, som fem minuter senare grät sig till sömns med världens huvudvärk. Sånt här gör mig arg, riktigt jäkla arg, min son ska inte behöva ha det så här!
Vänta bara tisdag, nu har jag fått nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar